Artikel från tidningen Motdrag (något avkortad)

 

Kaffe och bulle är gratis i fiket hos KRIS, Kriminellas Revansch i Samhället, på Tjärhovsgatan Stockholm. Men Peter, som kallas Pelle, föredrar att få sin plastflaska fylld med vanligt vatten.
– Sköt dig nu grabben, säger en av kompisarna skämtsamt och klappar honom på ryggen när vi drar iväg till ett sammanträdesrum tvärs över gatan för en intervju.

Pelle är praktikant och får snart riktigt jobb på KRIS tidning ”Vägen ut”. Till att börja med tar han hand om medlemsregistret och skriver notiser. Ett jobb han trivs med och som också passar, eftersom han gick mediaprogrammet i gymnasiet.

 

I februari förra året var det inte lika muntert. Då var han och några kompisar på fyllan och på väg till pendeltågstationen i Västerhaninge. En väktare dök upp med en schäferhund.

Pelle bad honom hålla hunden eftersom kompisen var rädd, men väktaren gjorde tvärtom. Inget mer hände då. Men framme vid stationen väntade fler väktare och det blev bråk. Pelle slogs medvetslös och vaknade med handbojor och utan jacka. Han har räknat ut att han fick ligga en halvtimme i februarikylan i en tunnel innan polisen kom. Det slutade med två års villkorlig dom,
1500 kronor i böter för knivinnehav och 500 kronor till brottsofferjouren. DET ÄR FÖRSTA och enda gången Pelle blivit dömd och han anser att det var väktarna som misshandlade honom.
– I domstolen ställde de upp och vittnade för varandra, medan min kompis inte vågade vittna för mig, trots att han såg alltihop.

Tidigare har det hänt att han har blivit visiterad av polis. När han var fjorton år blev han själv rånad och efter det började han bära kniv. Fyra år senare blev han rånad igen.
– Men jag använde inte kniven, trots att jag hade den med mig.

 

Fast allt strul startade egentligen långt tidigare. På högstadiet började han dricka. Det var inte svårt att få tag på sprit. Kompisar stal av föräldrarna och sålde. Andra sålde hembränt. Men han skolkade inte så mycket då.
– Man kunde dricka på kvällen, men ändå skärpa till sig och gå till skolan dagen därpå.
I gymnasiet blev det blev värre med skolket.
– Det kunde hända att man blev kallad till skolsköterskan för att man kommit för sent.
Men hon lät det passera när jag sa att jag hade svårt att sova på nätterna och istället var tvungen
att sova på dagarna.
– Men några gånger hotade de med att dra in studiebidraget om man inte kom i tid. Då skärpte man sig ett tag, men sedan var jag tillbaka på samma bana igen.

 

Fortsättning på artikeln: